Min resa

1968 – Pappa hoppade över sista momentet vid Ulltuna och står i telefonkatalogen under hela sitt vuxna liv som agronomie studerande – Han prioriterar att på eftermiddagen den 4 mars få vara med och ta emot mig.
1970 – Mina syskon Mats och Sara föds.
1972 – Min syster Lena föds. Vi flyttar ifrån Bränninge och lämnar ett rum och kök för att flytta in i en bungalowliknande villa med hur mycket spännande lekutrymme som helst.
1975 – Vi flyttar till Äleby, ett paradis med plats för liv och äventyr. Dags att börja första klass och jag missar uppropet – mamma tog bussen till jobbet med bilnycklarna. Trots det missade uppropet börjar jag första klass och min bästa kompis heter Pia. Pias faster arbetade på Marabou och en ny värld öppnade sig för mig. Godis på andra dagar än lördagar! Pia hade hundar, vilka jag var livrädda för. Men med hjälp av Pia försvann så småningom hundrädslan.
1978 – Börjar i Scouterna och får förtroende och ansvar som leder till att jag tillsammans med mina Scoutkompisar tog oss fram orädda.
1980 – Folkkampanjen mot kärnkraft. Jag upplever mitt livst stora svek av vuxenvärlden. Vi barn förstod skillnaden på att säga ja och säga nej. De vuxna sa – vi kan inte säga ja eller nej vi säger – vi skjuter upp det! Jag gick i allafall i alla demonstrationer jag kunde hitta och jag lärde mig att med hög och ljudlig stämma säga: Aldrig ger vi upp! Vi är ett träd med djupa, djupa rötter, aldrig ger vi upp!
1983 – Konfirmeras jag och så småningom startar vi en KU grupp i min församling – Kyrkans Ungdom öppnar portarna till ett spännande liv.
1985 – Hänger med kyrkokören till Folkmusikfestivalen i Falun och blir helt tagna av Fjedur, köper alla deras skivor och inser att kampen mot apartheid i Sydafrika är vår kamp också. De här sångerna kommer att följa mig och jag får plötsligt ett helt nytt språk.
1986 – Jag lämnar livet i Enhörna och ger mig iväg till Örebro. Påbörjar min utbildning till Arbetsterapeut. Som yngst i gruppen tycker jag att livet är fantastiskt och att Arbetsterapi är det bästa man kan fördjupa sig i.
1987 – Vi blir faddrar för nästkommande kull och en av dem i den kullen blir en av mina bästa vänner – Christine Ericsson (nu Tell).
1988 – Deltar jag i en studieresa till Gèneve och får möta människor som får mig att inse att vi är del av en värld. Ismael Noko som berättar om Sveriges vapenhandel och hur det får konsekvenser i länder runt om i världen. Jag möter sammahang som kommer bidra till att jag fårstår att jag har ett ansvar och att jag kan vara med och förändra världen. På resan träffar jag människor som på olika sätt betytt mycket för mig och som varit närvarande i hela mitt vuxna liv: Elisabeth Ferraton (Danielsson), Anna von Malmborg, Marie Nordström, Victoria Rudebark, Ann-Catrin Bosbach. Den vintern gör jag praktik i Uppsala på en klinik för anorexi och bulmi patienter. Bor i ett kollektiv och möter Människor som gör stort intryck och som kommer finnas på min fortsatta väg genom livet. En av de viktiga vännerna är arbetsterapeuten, konstnären och dockteaterspelaren Maria Bosaeus.
1989 – På våren deltar jag i ett ungdomsmöte i Hirschloch fd DDR. Jag möter ungdomar som är fast övertygade om att de aldrig kommer få se muren falla. Mindre än ett år senare, har just det hänt som de trodde aldrig skulle kunna bli möjligt. Flyttar jag med min utbildning i bagaget till Stockholm och Söder. Den sommaren får jag vara värd för en av deltagarna i en ungdomsgruppsresa ifrån Lettland. Möter då Kristine Ozola som kommer att bli en god vän och som senare flyttar till Sverige. Tar vikariat på Mariaklinikernas rehab för alkoholmissbrukare. Går vidare till Gröndals dagcenter och arbetar tillsammans med utvecklingsstörda.
1990 – Gör ett avbrott och beger mig till Sydamerika för att besöka Argentina och Brasilien. I Argentina deltar jag i ett ungdomsmöte med ungdomar i från hela världen. Efter mötet sätts jag på en buss tillsammans med Mr James fr Etiopien och Mr Illunga ifrån Zaire. Vi kommer till Misiones och Obera, en plats som gör så starkt intryck tack vare svenskättlingarna som jag där möter. Ger mig vidare för tjänst S:t Görans barnsjukhus och barnpsykiatrin, får tre underbara kollegor; Ingrid, Camilla och Sven. Får ta del av övningar i bildterapi under ledning av Lena Larsson – häftigt! Den sommaren deltar jag i en resa till Riga för att delta på ett ungdomsläger. Möter igen Kristine och hennes vänners vardag som på så många sätt är helt olik min egen. Vi har bara ett hav emellan oss… Även den gången möter jag ungdomar som inte tror att deras land kommer kunna bli fritt, denna gång ifrån Sovjetunionen.
1991 – Gör min entré vid Stockholms stadsteater som Kanslivaktmästare. Njuter av föreställningar, genrep och att ta del av hur uppsättningarna tar form bakom scen.
1992 – Jag blir invald i Kyrkomötet, Svenska Kyrkans högsta beslutande organ, med förhoppningen om att detta skulle vara ett forum för världsförändring. Jag besöker min syster Lena i USA och blir förälskad i MoMa. Jag gör min första resa till Indien tack vara ett stipendium ifrån Svenska kyrkans mission. Under 6 månader får jag leva med lutherska indiska diakonissior i ngt som kan liknas vid ett kloster och får dela livet med utsatta kvinnor som tack vare diakonissorna fått ett liv. Syster Packiam säger till mig inför hemvändandet till Sverige att mitt viktigaste uppdrag är att finnas till för mina medmänniskor, att världen kan jag förändra, hemma. Möter kvinnor som jag under resten av mitt liv kommer bära med mig; Nesamani, Elisabeth, Ranjini och många fler. Får vänner för livet som liksom jag varit ute i världen samtidigt med mig – Mikael Mogren en av alla som gör livet rikare.
1993 – Jobbar en kort tid på S:t Göran med brännskadade barn.
1994 – Blir vald till Ordförande för Svenska Kyrkans Unga i Strängnäs stift och tar med mig de två diakonalaårarna på en turné till församlingarna där vi arbetar med demokrati och frågor om hur barn och unga kan få göra sin röst hörd. Bor hemma i Enhörna och tar bussen till Södertälje. Byter buss och åker till Strängnäs, promenerar till Stiftskanliet, hoppar på bussen åker till stockholm och läser in påbyggnadskursen för arbetsterapeuter med inriktning psykiatri.
1995 – Flyttar till Uppsala och S:t Johannesgatan rekryteras som ungdomskonsulent för Luthehjälpen och Svenska kyrkans mission. Skriver in mig på spännande kurser som färglära, Balkan, Freds- och konfliktslösning, börjar sjunga i kör och njuter av att få finnas i arbete och i samtal om världen och människorna. Möter vänner som Helena Andersson, Kristina Jagell och Anna Åkerlund, Anna och Thomas som så småningom får samma namn Cervin.
1997 – Skaffar jag min första egna bostad och flyttar till S:t Göransgatan. Renoverar och skapar ett hem som jag stortrivs i. Färgerna är Lindblomsgrön, Tegelrött med dragning åt engelskt rött och varmt klargul. Gör debut som ”Marknadsförförerska”. Tillsammans med kollegor gör vi en kreativ analys av den process som kyrkokansliet går igenom med anledning av en omfattande omorganisation. Jag får en ny tjänst som handläggare för barn- och ungdomsfrågor med målet att arbeta fram nya riktlinjer för bla skolkyrka mm . Jag säger upp mig.
1998 – Börjar som studiesekreterare på SKS (Sveriges Kyrkliga Studieförbund, nuv Sensus). Får arbeta med internationella frågor och är med i en mängd spännande projekt och får en stor frihet i att hitta nya möjliga vägar. Pendlar ifrån Uppsala till Sthlm och hinner somna och vakna några gånger på vägen. Byte i sthlm till Älvsjö.
Far land och rike runt och det känns som om jag aldrig är hemma. Upplever Höör i söder och Jukkasjärvi i norr. Även i denna tjänst får jag möta världen – mötet med Palestina och Västbanken sätter djupa avtryck.
2000 – vaknar jag upp en morgon och blir i P1 vägledd – jag säger upp mig! Är den sommaren med om en Träfrälsningsupplevelse på Capellagården under en 3 veckors sommarkurs i trä. Jag beslutar mig för att göra allt som står i min makt för att få möjligheten att utbilda mig till möbelsnickare. På Capella träffar jag Rieko Saiki, Hiroko Kuboto och Younori Endo. Vänner som jag bär i mitt hjärta och ofta tänker på. Startar företaget By Doing och arbetar med organisationsutveckling, utbildning och utbilningsmaterial. Nu börjar arbetet med att övertyga Capella om att jag skall bli elev på Möbel- och inredningssnickeri utbildningen. Deltar i 2 kurser vid Sätergläntanskursgård och får förmånen att handledas i den ena kursen av Wille Sundkvist och i den andre av hans son Jugge (Surolle). Går två terminer på folkuniversitetets kurs i Möbeldesign, Går alla kurser jag kan hitta i kroki, färglära, slöjd, möbelformgivning…Åker runt som Marknadsförförerska och ståuppar kring viktiga världsfrågor.
2002 – 2005 efter 2 års hårt arbete, kurser i allt som relaterar till möbelsnickeri, ansökningar till Capella så blir jag antagen och i augusti beger jag mig till Capellagården med en packning som skall räcka i 3 år. Flyttar in i Norrgården och hittar viktiga vänner: Hisako Mizuno, Hedda Staf, Jeanette Wallgren, Maria Bergström Jenny Malmsten, Frida Nilsson, Jonas Hellsten, Marcus Karlsten, AnaBeli Diaz & Jonathan Seger. Under den här tiden får jag stipendier och får resa runt och bli euforsik över 1900 talets tidiga formgivning. Besöker städer som Paris, Wien, Bryssel, Barcelona, Glasgow och ett helt fantastiskt Ålesund. Under de här åren arbetar jag parallellt i mitt företag och finansierar min utbildning. Gör utbildningsmaterial och syr samman utbildningar.
2004 Den 16 juni föds världens finaste lilla prinsessa. Min syster och hennes man får Indra. Jag får det oerhört fina uppdraget att vara med min syster när Indra kommer. Ett ögonblick som får hela hjärtat att svämma över och världens all kärlek att samlas och närvara i den stund då Indra anländer. Får gå den roligaste kursen under hela Capellatiden och blir helt frälst i intarsia – tack Leif Burman! Träffar en annan inspirerande kurslärare – Gunnela Zätterström. P1 drabbar mig igen och mina Nutida ikoner tar form med intarsian som hjälp. Begreppet ”apatiska flyktingbarn” kliver in i mitt hjärta och världen gör sig på nytt påmind.
2005 – Gör den våren min första utställning i Knivsta med mina nutida ikoner. Finns med på Möbelmässan och presenterar Ebba Björk med vänner. Initierar en resa till Indien där vi är fyra stycken fr Capella, tack vare arkitekt Olle Andersson på White arkitekter,  som deltar i en workshop tillsammans med unga indiska studenter som studerar arkitektur och inredning. Är färdig med Capella. Flyttar till inneberga i Runtuna med målet att starta min egen verksamhet; snickeri, galleri, butik och Café. Allt detta skulle inrymmas i den gamla ladan som jag köpt. Jag möter mitt livs kärlek – Go Jonas ifrån Umeå via Universums märkliga Cyberspace. Jonas bor då i Falkenberg med sönerna Adam och Måns. Några av de änglar som jag vill tacka särskilt för detta är Jenny Malmsten som visade vägen,  Maria Bosaeus (numer Eklöw) och Hisako Mizuno. Får arbeta som assistent i en av Leif Burmans sommarkurser i intarsia – väldigt roligt !
2006 – Jag får världens chans och beger mig under tre veckor med mina vänner till Japan för att få djupdyka i formgivning, slöjd och kultur. Vi gör en utställning ihop i Tajimi. Den våren sker ett mirakel och Gud skickar ängeln Johanna Järpegård som med säker hand och med byggmästarbrallor hjälpte mig att bli klar med både verkstad, utedass och att i tid öppna butiken på premiärdagen midsommar dagen 2006. Jenny Malmsten finns på plats och klipper bandet – Butik Inneberga – hantverk i Carl Malmstens fotspår. Allt detta blir inte i Ladan som planerat utan i huset där jag bor och där Johanna också bor under några månader. Johanna presenterar mig för Ulrika Olsson, keramiker ifrån Gävle och sedan dess tillhör hennes keramik favoriterna i butiken. Den hösten bildas Hearts and Crafts of Sweden, vi ställer ut på Hus och Hem i Stockholm och har världens finaste koncept. Den hösten flyttar Hiroko, Yonori och tvillingdöttrarna Kutori och Kiri tillbaka till Japan efter många år i Sverige. Inte för att de ville utanför att Sverige menade att de inte kunde får fortsatt arbetstillstånd – en förlust och ett beslut som är så dumt att jag fick mina första gråa hår.
2007 –  Ställer ut på Stockholmmässan och gruppen gör succé igen. I juni får jag vara med om det största miraklet i mitt liv. Jag och Jonas får Tore – världens vackraste barn. Med stor svart kalufs intar han våra liv med ett en sådan skarp blick att jag under en lång tid blir skärrad varje gång jag ser Tore och undrar hur i hela friden det skall gå. Jag tar initativ till att förening väg 223 bildas. Under tacksägelsegudstjänsten den hösten döps Tore av Lars-Göran- Tore har ett sådant leende hela den gudstjänsten att vi är övertygade om att Tore är världens ljus.
2008 – Förening väg 223 bildas formellt och jag blir ordförande. 25 helt fantastiska kvinnor, företagare, längs väg 223. Jag fyller 40 år –  jag gifter mig med min Jonas på Inneberga omgivna av våra familjer och alla våra fantastiska vänner som bokstavligen gör vårt bröllop. Sommarkurserna tar form på Inneberga. Gör dopfunt och ambo till pastoralinstituetet i Uppsala. Någon gång detta år träffar jag hantverkskollegan Carina Sohl – hon tillverkar produkter i läder med de mest fantastiska mönster.
2009 – Vi har premiär på Inneberga för sommarkonserter, först ut är Birger Meyer Riksspeleman på munspel. Har den första sommarkursen i Intarsia – urrolig och uppskattad. Vi gör den första skrivarkursen. Vi inleder samarbete med både Sörmlandsmuseum och Länshemslöjden för våra sommarkurser. Premiär för kursen husdetektiven.
2010 – På väg upp mot Umeå  vid nyår gör vår lille nye världsmedborgare i magen utbrytningsförsök. Jag hamnar på förlossningen i Umeå och de stoppar upp förloppet och den lille kommer som den ska den 16 februari. Vidar ser världens ljus och ännu ett av världens vackraste barn har blivit född. Vi har premiär för ”Fantastiska fruntimmer på film festival”. Deltar i en utställning i Dubai och visar mina stolar i Björk. Plockar fram ”marknadsförförerskan” ur väskan och denna gång är temat företagande på landsbygden. Jag och fyra företagarkollegor sätter samman ”annorlunda safari”. Finner goda grannar, är glad att Ann på Membro och Clara på Lövsund finns nära.
2011 – Får möjlighet att göra en utställning i Svärta kyrka tillsammans med Karin Åkerlund (en fd kollega ifrån Lutherhjäpen och Svenska kyrkans mission som arbetade med globalekonomi och som då introducerade mig för en oerhörd inspiratör – Lawrence Surrendra) som arbetar med skrot.Gör altare och ambo till Tystberga församlingsgård. Börjar på Clara Grills ryggympa – ett bra val!
2012 – Världen gör sig påmind igen och plötsligt får jag en stark känsla av att jag måste och vill bidra! Söker tjänst som organisationsutvecklare med inriktning verksamhet inom Centerpartiet. Får tjänsten och börjar den 1 maj! Det fina är att Centerpartiets Partiledare är skälet till att jag verkligen vill! Annie Lööf är värd all beundran!

Dela detta: